Miljöpartiets svar är kursiverade.

1. Hur ser ert parti på den mellannordiska språkförståelsen – hur viktig är den?

Svar: Vi vill värna det unika samarbetet mellan de nordiska staterna. Det är viktigt att förbättra den skandinaviska språkförståelsen.
 
2. De nordiska utbildningsministrarna antog 2006 Deklaration om nordisk språkpolitik , som f.ö. inte är juridiskt bindande. I denna formuleras en demokratisk språkpolitik för det mångspråkiga Norden:

”Utgångspunkten för den nordiska språkpolitiken är att Nordens samhällsbärande språk är och förblir starka och levande, att de som samhällsbärande språk förblir samhällsbärande och att det nordiska samarbetet även fortsättningsvis bedrivs på de skandinaviska språken, d.v.s. danska, norska och svenska.”

Vilken betydelse har denna deklaration haft sedan den antogs? Hur har den efterlevts?

Svar: De nordiska regeringarnas ambitioner att arbeta med ökad språkförståelse har minskat de senaste tio åren vilket inte minst syns i minskade ramar för samarbetet i Nordiska rådet. Deklarationen kan därför tyvärr betraktas som verkningslös.

3.  Den senaste omfattande undersökningen av grannspråksförståelsen i Norden, ”Håller språket ihop Norden?”, som genomfördes av professor Lars-Olof Delsing och fil.dr Katarina Lundin Åkesson vid Lunds universitet 2005, visade att grannspråksförståelsen i Norden, särskilt bland ungdomen, har försämrats sedan 1976. Undersökningen visade också att hälften av de danska och norska gymnasieeleverna hade fått grannspråksundervisning mot bara en fjärdedel av de svenska.

Om ni anser att den mellannordiska språkförståelsen är viktig, och om situationen inte har förbättrats sedan 2005, vad bör då göras för att säkerställa att grannspråksundervisningen omfattar alla gymnasieelever, inklusive de som läser svenska som andra språk?

Svar: Det går troligen inte att vinna kampen om undervisningsutrymmet när nu såväl engelska som spanska och kinesiska börjar bli nödvändiga språk för den som vill göra karriär i de allt större globala företagen. Det som är möjligt är att lägga mer resurser på olika former av ungdomsutbyte. Den metoden, om den får tillräckliga resurser, bygger de broar som behövs för att upprätthålla en bas för en nordisk identitet även på det språkliga området.
 
4. Vad anser ni om förslaget att användningen av danska och norska ska vara jämställd med användningen av svenska inom högskolan liksom att man inom högskolan hellre ska använda läroböcker på norska och danska än engelska, om de i övrigt håller samma nivå?

Svar: Miljöpartiet har inte tagit ställning på en så detaljerad fråga.

5. Bara en bråkdel av svenskarna kan se grannländernas tv-program i det statliga sändarnätet. De största distributörerna som Viasat, Canal Digital och Boxer, saluför inte ens nordiska kanaler. Däremot finns det en rad s.k. internationella underhållningskanaler med bl.a. sport, filmer och erotik. Anser ni att denna situation bör förändras och i så fall hur?

Svar: Alla nordiska länders radio och TV kanaler borde vara enkelt tillgängliga i samtliga nordiska länder.

6. Med ett alltmer ökande flöde av produkter över gränserna, hur ser ni på det faktum att det kommer in varor till Sverige och övriga Norden utan vare sig innehållsdeklaration, bruksanvisning eller säkerhetsskrifter på de nordiska samhällsbärande språken (som omfattas av den nordiska språkkonventionen, d.v.s. svenska, danska, finska, isländska och norska)? Finns det behov att ett gemensamt nordiskt samarbete och initiativ för att säkerställa att medborgarna i Norden får tillförlitlig varuinformation på sina egna språk?

Svar: Miljöpartiet driver inte frågan specifikt om samarbete för varuinformation, men vi driver på för bättre varuinformation på innehållsförteckningar och förpackningar. De måste givetvis gå att förstå.

7.  Övriga synpunkter (om ni har något att tillägga).

21/8 2014